En liten guide om hur man gjuter i glasfiber.
Detta är inte riktigt efter reglerna, utan mer anpassat till hemmabruk och
plånbok, så vissa mer erfarna plastarbetare kan säkert ha en del åsikter.
Se guiden mer som en vägledning.
Inledning:
Glasfibergjutning är en tvåkomponents process som man med fördel
kan använda till att forma egna delar, tex skärmar, kjolar, inredningsdetaljer
och annat kul. Fördelarna är vikten, priset och formbarheten.
Man behöver glasfiberväv och polyester med härdare.
Detta kan man inhandla på de flesta båtfirmor/tillbehörsbutiker.
Biltema har också detta i sitt sortiment, till bra pris.
Formen:
För att gjuta måste man ha en form av något slag. Denna kan man bygga
av i stort sett vad man vill, bara den håller att gjuta på. Den måste alltså
vara ganska stabil.
Jag använder oftast plaströr av samma typ som man har till elinstallationer.
Dessa kallas VP-rör och finns i massor av olika diametrar.
Den vanligaste och oftast billigaste är 16mm. De kostar 7-10:- för tre meter.
Fördelen med dessa är att man kan böja dem med böjfjäder, eller värma
dem till rätt form utan problem. För att sammanfoga dem kan man använda
smältlim, eller vanlig maskeringstejp. Huvudsaken är att de sitter ihop ordentligt.
När man byggt upp den form man vill ha, klär man den med fleecetyg.
Enklast genom att limma med smältlim och spänna så det smiter åt och
inte sackar när det blir vått. Polyestern härdar tyget så det blir en del av
glasfibern när det torkat.
För större ytor fungerar masonit bra, men då måste man vaxa den först,
annars är den väldigt svår att få bort från glasfibern när den härdat.
Vill man gjuta av en del på bilen, eller bygga en baslåda i reservhjulsbaljan,
lägger man en sopsäck under innan man gjuter. Man bör också skydda
kringliggande ytor med maskeringstejp. Om man får polyester där man inte
vill ha det, går det dock att ta bort med aceton.
Man kan också gjuta direkt på en träform, eller aluminium, eller helt
enkelt kombinera. Smaken och kunnandet avgör.
Det finns också en sorts skumplast som kallas innometan, som är enkel
att arbeta med.
Den kan skäras och raspas till rätt form och tål att gjuta direkt på.
Nackdelen är att det är ganska dyrt.
Däremot fungerar inte frigolit och liknande mjukare plaster.
Dessa smälter av den aggresiva härdprocessen i polyestern.
Så här gjuter man:
Blanda i 2% härdare i polyesterplasten. Rör om noga.
Riv glasfiberduken i små bitar.
Pensla på polyester på formen. Snåla inte.
Lägg dit en bit glasfiber och vät den genom att dutta med penseln,
rikligt indränkt i polyester. Fortsätt likadant och överlappa något vid
ändarna.
Lägg aldrig en stor bit i hörn, eller skarpa kanter.
Det är svårt att få den att forma sig.
Man behöver inte vänta mellan lagren.
Se bara till att glasfibertrådarna hinner lösas upp ordentligt
innan nästa bit läggs på.
Det får inte finnas vita partier i platen.
Det är luft och gör slutresultatet sämre.
Tryck uppifrån med penseln och försök arbeta fram en slät bubbelfri yta.
I hörn och kanter arbetar man ut luften från vecket och ut.
Vid inredningsdetaljer och annat som inte behöver vara så starkt, räcker oftast
två-tre lager glasfiber. Till kjolar och annat yttre, bör det vara fyra-fem lager för
bästa hållbarhet.
Om formen är böjd och han många kanter kan man ta ett lager mindre där.
Hörnen blir alltid starkare.
Vill man ha ännu starkare, kan man armera med aluminium, järn eller liknande.
Vill man ha en tjock glasfiberdel, tex en sidokjol,
kan man gjuta den i flera delar och fylla insidan med skum.
Man gjuter då framsida och botten först.
Därefter gör man en form som motsvarar baksidan och ovansidan och fyller med fogskum. När skummet härdat tas formen
bort och sedan gjuter man på glasfiber.
Fördelarna med skum är att det är lätt och inte absorberar vatten.
Efterarbete:
Härdningen tar ungefär tolv timmar. Det luktar starkt och är inte speciellt nyttigt,
så man bör skydda sig och sörja för god ventilation.
När det är genomhärdat är det dags för efterarbetet.
Det är den jobbiga biten.
Glasfiber blir oftast ganska ojämn och måste slipas och spacklas.
Man börjar med att ta bort de stora rugglorna i ytan genom att använda grovt slippapper. Maskinslipning är att föredra.
Tänk på att dammet är farligt och dessutom kliar det värre än isolering om
man får det på huden... i flera dagar dessutom.
När ytan är hyfsat jämn spacklas hålorna igen. Slipa inte mer än att glasfibern
kommer fram. Slipar man mer då, kommer spacklet att nötas snabbare än
glasfibern och det blir ojämnt. Lägg hellre på mer spackel om det inte blir
bra första gången.
Man behöver inte använda glasfiberspackel till detta. Vanligt finspackel av tvåkomponents typ fungerar fint.
Ska ytan lackeras måste den grundas med filler eller annan typ av l
ämplig grundfärg.
Allt som känns och syns när grundfärgen är lagd, syns också i lacken sedan.
Var noggrann med slipningen. Det gäller även om det ska kläs med vinyl.
Ska den däremot kläs med tyg, behöver man inte vara lika noggrann.
Liten inköpslista på begäran av Paq:
Samtliga produkter från Biltema.
Polyester 5 kg Art nr: 36-078 349:-
Härdare 100g 36-077 29,90:-
Glasfiber 10m 36-071 239:-
Finspackel 1 kg 36-052 79,90:-
Maskeringstejp 29-551 16,90:-
Vp-rör 16mm 3m 44-810 9,90:-
Fogskum 750ml 36-482 49.90:-
Aceton 1 liter 36-154 39.90
Det finns även mindre förpackningar av polyester och glasfibermatta,
men det är billigare att köpa storpack.
Åtgången varierar på hur många lager man lägger.
Beräkna alltid att det går åt mer än man tror
