Idag blev det en liten sväng hem till Peter och Camilla för att lämna av ett svänghjul - eftersom det var fint väder passade vi på att åka och käka lite glass och ha det trevligt.
Eftersom Peter druckit öl föll det på mig att köra bilen till Askersund - Peters R-Sport! Det var en viss skillnad mot när jag körde den till Askersund förra året för att köpa glass, då satt det en sliten B19RS i... Rackarns pigg bil, tyvärr lite väl understyrd men utmärkt att åka och köpa glass med!
Väl hemkomna igen får den alltmer ölstinna Peter idén att vi ska starta upp Camillas racer och lyssna på lite skönsång från den - det slutar med en tur in till Hallsberg för att ta ett glas öl (eller läsk för mig som hade förmånen att få köra...).
Hur var det då att köra monstret? Först och främst är lättat svänghjul, raceförgasare, vass kam och tvåskivig racekoppling ingen höjdarkombination för mjuka starter med ovana förare, men iväg kom vi. Första som händer är att jag blir utskälld - inte köra under 2500rpm! Rackarns tänker jag, det här blir svårt, jag brukar ju alltid ligga på högsta möjliga växel! Väl ute på stora vägen har jag strikta order att för allt i världen inte växla innan 7500rpm - det sumpar jag naturligtvis direkt när tvåan ska i, men till trean gick det bättre. Vid det här laget når nog mitt leende upp till öronen ungefär, och bättre blir det...
När vi ska svänga av mot Hallsberg beordrar Peter mer gas och att känna på väghållningen - jag gör naturligtvis bort mig direkt och försöker accelerera från 50km/h på trean. Suck... När det väl blivit snurr på grejerna känner jag mig för genom ett par kurvor och börjar inse att det här var något annat än R-Sporten innan - den här styr precis dit man pekar oavsett hastighet känns det som! Snart kom vi dock till Hallsberg och det var dags för läsk.
Efter läskpåfyllning och viss avslappning efter den första vändan i monstret säger Peter att vi ska ta motorvägen hem så att jag får känna på bilen på riktigt. Lite skuttande, hoppande och de sedvanliga sura minerna över mina växelval kommer vi så ut mot motorvägen och jag låter bilen sträcka ut - fullt spett på motorvägspåfarten, oceaner av grepp, och så ut på motorvägen. Genom växlarna, ingen har vågat mätarn runt ännu säger Peter - så inte jag heller... Snabb var den i vart fall, att hålla marchfarter som en vanlig 360 inte ens klarar att komma upp i kändes helt naturligt!
Efter en stund svängde vi av motorvägen och Peter tyckte jag skulle testa att svänga lite på riktigt nu när R-däcken var lagom klistriga. Första chansen som kom fegade jag naturligtvis ur, så även andra. Till sist var det bara ett T-kors och påfarten till RV50 kvar - med Peters förmaningar om mer gas, mer varv och bara sväng ringande i öronen tänkte jag satsa ordentligt. Spana in ett trevligt spår, lagom fart, det här kommer bli kul! Sedan slår naturligtvis självbevarelseinstinkten till - även om jag vet att det kommer gå utan problem så släpper jag av gasen. Redan samma sekund ångrar jag mig, men skadan är redan skedd - tur att det finns fartresurser att rätta till misstaget med! T-korset bara flyter förbi, greppreserver i massor. På med fullt spett på trean uppför påfarten - nu börjar det bli lite sidkrafter i bilen till slut! Påfarten är dock slut långt innan greppet börjar sina, än en gång får man inse att bilen kan mer än jag vågar... Kul var det dock!
Sammanfattningsvis kan jag säga att R-Sporten går bra, det är en riktigt pigg och rolig bil att köra. Jämfört med Camillas racer känns den dock som en trampbil - att en 2.5l fyra utan turbo kan gå så fruktansvärt måste man nog uppleva för att förstå. Och greppet sedan - att få ta ut den bilen på bana och verkligen börja närma sig gränsen måste vara en körupplevelse av den högre skolan!
Tusen tack för en jättetrevlig kväll Peter och Camilla!
