|
Skrivet av : Margareta Lindmark
Kerstin
Du min gotländska ungdomsväninna.Jag kom från Stockholm till Visby lasarett på mitt första
jobb. Umgicks i början mest med andra fastlänningar på lasarettet men någon gång tidigt 1970 lärde jag känna dig. Hur kommer jag inte ihåg men vänner blev vi. Du var pigg, glad och omtänksam och Johan var en liten älskad sork. Du var med i tjejgänget som samlades hos mig på Irisdalsgatan innan vi med liv och lust deltog i Visbys nattliv. Du intog mitt kök och lagade mat och bakade bullar – något vi andra ännu inte lärt oss. Du var entusiastisk över ditt älskade Gotland och körde runt och visade det du tyckte jag skulle se. Vi delade hjärta och smärta i våra ungdomliga förvillelser och sådana fanns det gott om. 1971 flyttade jag tillbaka till fastlandet och vi höll sporadisk kontakt. 1979 kom du till mig i Stockholm för att se min förstfödde och du hade sytt en jättefin skötväska till mig och August som även var din brorson. Vårt tilltrasslade släktskap gjorde det svårt för dig med dubbla lojaliteter och vi tappade kontakten så småningom. Eller också hade vi bara fullt upp med att sköta livet och våra barn.
Ett par gånger till sågs vi, senast i samband med Hugos studentexamen och jag fick träffa David, Anna och Viktor.
Du finns i mitt hjärta Kerstin i minnet av alla nära samtal vi hade och de unga kvinnor vi var.
Margareta Lindmark
|
